fredag 9 april 2010

113

113 låter som ett dörrnummer på ett hotell från någon dålig B-film där någon blivit mördad. Man kan se det dåliga ljuset från dom fördragna dammiga gardinerna där solen försöker tränga igenom in till det dunkla rummet där någon ligger mördad.
Fast utanför regnar det. Grått regn. Inget regn som ser ut att sluta inom önskad tid.
Regn!
113 är egentligen fel! Det ska vara 11/3…som ett datum!
Elfte mars!
Då gick jag hem! Fast det är fel men man säger så. Att man går hem alltså! Jag körde bil!
Jag mådde ganska bra när jag åkte hem denna dagen. Trodde jag!
När jag kom hem till min borg började jag gråta. Ungefär som regn fast mycket saltare vatten. Tårar smakar salt, det vet nästan alla.
Hur mycket tårar finns det i en kropp? Kan man gråta sej smal? Banta? Genom att gråta?
315
315 Emriksson hette jag i min militärtjänstgörning! Fast ingen kallade mej det. Vi kallade varandra vid efternamn. Jag var Emriksson…

315. dvs 15 mars!
Jag fyllde 39 år den dagen. Då träffade jag min läkare!
Det var saltsmak på mina kinder…ångest och svårt att andas! Jag grät! Det var skönt att gråta, kändes skönt att gå därifrån, skönt att få prata, bara skönt! Lättnad!
113…varför förföljer det talet mej? Eller följer jag talet? Siffran 113. Siffror!
Jag vill tillbaka, må bra! Och jag vill tillbaka till mitt jobb. Jobbet jag gick hem ifrån 113. Alltså den 11 mars!
Ibland mår jag bra, men då börjar jag må dåligt av att jag mår bra! Jag tror jag inbillar mej allt vid dom tillfällen jag mår bra. När jag mår bra känner jag att jag kan hantera hela världen men undrar varför jag då inte gör det. Varför jag sitter hemma i min trygga borg.
Då mår jag dåligt igen. Jag mår dåligt av att jag mår bra!
Ungefär som om kroppen säger att du 315 Emriksson mår inte bra. Ta det lugnt. Ta hand om dej! Men när ska det vända? När ska man må bra hela tiden?
Vem har svar? Jag menar jag ställer massa frågor men ingen har svar. Finns svaren inom mej? Kommer svaren att besvaras? Kommer jag att må bra?
Det smakar salt i mungipan nu! Tårar… börjar bli van!
På något sätt känner jag mej som ett verktyg som gör alla illa runt om mej. Dom som bryr sej om mej! Det som fått mej att må dåligt gör att jag blir en förlängning till att få andra att må dåligt. Ett verktyg! Ett djävulens vapen som får andra att må dåligt! Samtidigt vet jag att det är ett tecken på att dom bryr sej…om mej!
Jag ska tillbaka. Jag är stark men orkar bara inte anstränga mej just nu!
315 Emriksson ska tillbaka! Jag tänker inte bli någon 113. 13 betyder otur!
315 Emriksson är stark! Fast lite svag just nu!
315 är ett bra tal! Jag är inte ensam! Tillsammans är vi starka! Vi är starka tillsammans!

3 kommentarer:

  1. Nog kan det göra ont när någon man bryr sig om har det dåligt. Men du gör inte illa. Att vi som finns omkring dig får lov att finnas FÖR dig gör gott inom oss. Ensam är inte stark. Du är aldrig ensam!

    Kram från lillasyster

    SvaraRadera
  2. Lyssna på din lillasyster.

    SvaraRadera
  3. Jättefin blogg.
    Skynda nu långsamt att må bra. Det går inte o skynda på. Låt det få ta sin tid. Det är du värd. Inte är det länge du har varit borta från jobbet heller. Sånt här kan ta år. Men det tror jag inte att det gör. För du pratar av dig och däremot släpper du in och tar emot energi. Det kommer att gå finfint. Du är värd denna vila. Försök njuta lite av "ledigheten", ha inte dåligt samvete. Du är värd detta. Gå hemma och vät grödan med dina salta tårar.
    Allt kommer att bli bra. Tröstekram till dig och din familj. Jag och Mathias finns alltid här, bara några gatokast bort / marlene

    SvaraRadera