På egna ben!

Igår träffade jag min psykolog! Jag har träffat henne många gånger. Det är en hon. Psykologen är en kvinna. Vi har lyssnat på varandra flera gånger. Många gånger! Det har känts bra! Bra att prata och att träffa henne! Igår hade vi ett samtal. Satt i samma stol som innan. Men igår kände jag mej trygg! Det var första gången jag inte hade funderat på vad jag skulle säga innan. Jag har gått dit flera gånger och "nästan" planerat vad man ska säga. Igår kände jag ingen oro alls! Inget var planerat. Bara ett möte kl. 13.00!
Visste inte vad jag skulle säga. Hade tänkt på några saker innan som jag sa men resten av samtalet kändes väldigt avslappnat. Sweden Rock Festival, Plantor i trädgården, Bygga gitarrer, familjen, fota, skriva musik, skriva böcker, läsa böcker m.m. saker vi talade om!
Det kändes bra! Vi skrattade flera gånger och när jag beskrev min nyupplevda höjdrädsla hade hon ett svar och jag ett helt annat… hon log. Min förklaring var mer analyserad än hennes. Hon log…Tyckte att jag hade funnit något. En egen förklaring. Förklarade mer…hon log.
Sen säger hon när hon sammanfattar allt … du har en egen psykolog inom dej. Du har redan alla svar jag tänker ge dej! Jag har oftast en förklaring att ge henne om vissa tankar och känslor. Inte förklaring om varför utan mer om hur det uppstår.
Varför tänker du svart om en känsla som är vit?
Varför?
Hon nämner orden att det funnits en röd tråd där jag själv analyserat händelser och gett svaren innan hon hunnit öppna munnen.
Finns det en psykolog inom mej? Nej! Men jag tror att jag har möjligheterna att se saker från olika perspektiv. Nu måste jag bara hantera det jag missbrukat hittills… Jag kan inte klara allt på egen hand…det finns folk som kan hjälpa inom nära krets…jag måste våga fråga… Vidga kunskap med andra! Ta emot vänskap!
Hon frågade om ett ytterliggare möte…jag var tveksam…frågade vad hon tyckte…hon sa: - Jag tror att du kan gå på egna ben…du måste tro!
Jag tror…fast jag vet att jag är stark nog att vandra på egna ben…
Jag står på egna ben!