tisdag 13 december 2011

Så mycket bättre

Helgdagsmys har blivit en fluga. Lördagskväll framför TV:n med hela familjen. Du kan gilla det, du kan hata det. Uppdukat med skålar innehållande chips, ostbågar och smördränkta popcorn. Vovven ligger på lur och vet precis vilka som slarvigt missar munnen med sina popcorn som sedan rullar ner på golvet. Även vovvar ska få ha lördagsmys. Personligen känns det väl som att denna levande dammsugare är en frälsning. Att kliva i chipsskärvor och mjuka popcorn betackar man sej gärna en tidig söndagsmorgon.
På TV ser vi artister tolka varandras låtar i ”Så mycket bättre”. Barnen pratar i mun på varandra men snart tyder jag vad dom säger…
”- Jag tror den gamle med glasögon åker ut”
”-Neej, det blir gamlingen med cowboyboots dom kommer rösta ut!”

Kära barn detta är ingen tävling, ingen kommer att röstas ut!

VAAAAA????? Varför sjunger dom för varandra?

För att dom kan och vill och för att dom har det trevligt ihop. Det handlar om gemenskap. Att göra något tillsammans som inte handlar om en ensam vinnare. Fast med facit i hand kommer det även finnas en vinnare i detta fallet men det är en annan historia.

Våra barn har sett 100-tals olika klonade TV versioner där folk ska röstas ut eller få lämna programmet på ett eller annat sätt. Med ett o samma syfte. Förnedring av mediekåta Svenssons som i sin blåögdhet tror att detta ska bli deras sätt att lyckas. Allt från att laga mat, finna en vän för livet, kämpa för ditt liv eller endast gör fåniga saker framför en kamera.
Jag minns det första Robinson och hur chockad man blev när en deltagare fick lämna programmet efter en utröstning. Sinisa var den förste att åka ut Robinson och det tog han hårt… Ni som minns historien minns också att han valde att avsluta sitt liv när han kom hem.

Samtidigt ska vi på andra håll jobba emot mobbing i skolor, arbetsplatser och här på internet!

Vi har lyckats med att skapa ett samhälle där vi ska äta kakan men ändå ha ett bageri kvar…frågorna hopar sej och svaren uteblir.

Att vakna en söndagsmorgon av att sina egna barn tolkar sin fars låtar känns dock fantastiskt och det finns bara en sak att säga… Det låter fan så mycket bättre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar